Tack alla ni som var med och gjorde det fantastiska 8 mars i Göteborg möjligt! Tack för demonstration, tal, trummor, textläsning, film, dans, körsång. banderoller, bokbord, fanzine, slagord, filmande, rap, koll på programmet, fotande, planering, poems, roddande med ljud och ljus, städning, och för samtalet om feminism utan gränser.
Tack Interfem, Queerinstitutet, Vulgo, Ingen människa är illegal, Transmilitanta brigaden, Kvinnofolkhögskolan, Effekt, Kiriaka, Ladyfest, ABF Göteborg och alla andra fina som var med och gjorde Göteborg till hetaste feministstaden någonsin.
Den kompromisslösa intersektionella kampen fortsätter. Vi ses!
Ain’t I a woman’s bilder från 8 mars hittar ni på Flickr.
Debattartikel i Aftonbladet av Trifa Shakely: WE CAN DO IT united sisters girl power YEAH!
Feminismens roll i arbetet mot rasism av Sissela Nordling Blanco
Ny tidning, internationell solidaritet, #prata om det: Feministisk kamp det gångna året av Roya Hakimnia
De vill se en gränslös feminism i Göteborgs Fria
Jämställdheten måste gälla alla i Arbetaren Zenit
8 mars-tal:
Idag har vi samlats för hundraförsta gången för att ännu en gång fira 8 mars. En dag som under årens lopp burit olika paroller. Vi firar 8 mars 2011, idag, under den fantastiska parollen ”feminism utan gränser”.
För gränsöverskridandets skull, för feminismens skull och för solidaritetens skull.
För vi vill tala om motstånd, vi vill tala om vår ständiga närvaro i all samhällsförändring, vår outtröttliga kamp i vardagen, om kampen för vår självklara och allmänmänskliga rätt till existens.
Vi vill tala om solidariteten med feminister på gator och torg mot diktaturer, vapenförsäljare och patriarkatet världen över.
Just idag vill vi sända all styrka till den feministiska kampen som förs i Egypten, Tunisien, Yemen, Libyen och alla andra ställen i Mellanöstern och Nordafrika som så modigt tagit revolutionen i egna händer.
Det är som Stina Sundberg sa ”Det finns ingen återvändo. Arbete sker i samarbete mellan feministiska rörelser i hela världen. Överallt måste vi säga om vi vill bevara könsuppdelning eller skapa ett möjlighetssamhälle. Att inte göra detta är att svika kommande generationer.”
För att vara feminist är inte lika med rätten att kräva ett nytt kök, det är inte rätten att vara en hjärnlös konsument. Att göra motstånd betyder ständig kamp, det innebär att vara beredd på förföljelse, tortyr och en ständig vakenhet.
Den feministiska kampen är en revolutionär kamp med sina alldeles egna glädjeämnen, intelligent stratergiarbete, och har tyvärr även sina martyrer. Idag vill vi därför hylla feministen David Kato i Uganda, som brutalt mördades i år pga sin kamp för HBTQ-personers rättigheter.
Vi vill hylla Stina Sundberg, för hennes livslånga kamp i kvinnorörelsen, Stina avled nyligen efter en tids sjukdom.
Vi vill även hylla alla oss som är här idag, och alla oss andra aktivister, queera och alla oss freaks som för kampen och motståndet varje sekund i våra dagliga liv.
Och med ”vi” menar jag ”VI” alldeles vanliga människor, vi alldeles vanliga människor som går på möten och planerar aktioner mot deportationer, vi helt vanliga som inte har några papper, vi som också har växt upp i höghus med 5 syskon, vi som föder barn i motstånd eller vägrar skaffa barn, också det i motstånd. Helt vanliga människor som just nu för en kamp för icke-könade kroppar, som inte passar in i den traditionella könsramen och vi som inte köper berättelsen om EN sanning. Vi som har glöden att opponera oss mot makten som ritar upp spelreglerna.
Vi som skriker ut vår vrede: HALLÅ PPL, VI ÄR HÄR!
Och därmed är den gränslösa feministiska revolutionen ett faktum.
Ain't I a Woman 